Varje sommar brukar vi spendera en vecka i fjällen för att fiska efter öring och röding. Kombinationen av storslagen miljö, gott sällskap, massa motion, sova i tält, god mat och såklart fiske är som balsam för själen. Årets fjällvecka var lite extra utmanande.
Vi hade kollat diverse väderappar och alla hade den gemensamma nämnaren med prognoser om höga vindstyrkor, regn och kalla nätter. Eftersom vi redan bestämt veckan i förtid och inte kunde byta vecka åkte vi ändå. I vanlig ordning var det resdagarna som hade absolut finast väder och bäst förutsättningar för trevligt flugfiske. Vi möttes av en kall nordvästlig vind som under första dygnen ökade i styrka. Således fick vi leta lä för att ha chans att fiska med torrfluga, som vi helst gör i fjällvärlden. Vi fick chans på några vakande fiskar men sen var det vågor och krusningar på i stort sett alla ställen vi fiskade och vi började oroa oss över fisket.
Ett vinnande koncept blev att fiska stora varianter av Renaflua, en nattsländeimitation med polygarn som vingar, som flyter väldigt väl och avger ett fint avtryck på vattenytan. Det borde ju fiskarna se. Vi provade att fiska hem dom över vågorna med små ryck och det tog bara ett par kast innan min bror fick på en fin kilosöring som högg över en liten djupkant. Skönt! Då funkade konceptet och vi blev inte tvungna att enbart fiska streamers och nymfer. På samma sätt lyckades jag också få upp en fin öring men det var min bror som efter många timmars nötande kunde landa fisken som gjorde hela resan; en riktig drömöring på hela 65cm!
I takt med att vinden tilltog och vågorna ökade i storlek ökade vi även flugornas. Till slut stod vi båda med vinden i ryggen och försökte nå ut med stora grandisimitationer över vattnet. Dom flugorna har jag bundit nästan identiskt som tidigare nämna Renaflua, men i betydligt större storlek och med lite foam som ger flugan extra flytkraft. Dom är utmanande att fiska när det blåser mycket men i medvinden kunde vi faktiskt få ut dom ganska bra. Dessutom noterade jag några grandis i vattenbrynet så det kändes fortsatt hoppfullt trots den besvärliga vinden. Detta visade sig också fungera och vi lyckades få flera påslag, bland annat en fin röding. Lärdomen till nästa gång är att ha med kraftigare tafsmaterial då jag tyvärr tappade en fin öring då tafsen brast när den attackerade flugan.
Ovädret kulminerade sent en kväll när vi blev tvungna att kravla oss ur tältet för att ändra dess position. Trots vi hade satt upp tältet i lä bakom ett berg hade vinden vridit sig något samt ökat i styrka så att tältpinnarna höll på att ge vika. Efter att vi roterat tältet och spänt om stormlinorna för att bättre möta vinden kunde vi konstatera att tältet troligen skulle stå pall. Och det gjorde det! Om jag minns rätt var det vindar uppåt 20m/s så det känns tryggt att veta att tältet klarar av det så länge det är pitchat på rätt sätt.
Sista kvällen innan hemfärd blev en sådan där frustrerande kväll jag tror många flugfiskare varit med om. Vinden mojnade och fisken började vaka regelbundet på något vi inte riktigt kunde identifiera. Skickligare flugfiskare än oss skulle säkert hittat rätt fluga betydligt snabbare men vi stod där i myggsvärmarna och provade fluga efter fluga i våra askar. Det kläckte bibio, forsknott, små dagsländor, nattsländor i olika storlekar och färger och så vidare. Till slut dök det upp en större, mörk dagslända och av vaken att döma var det kläckande nymfer av denna som fiskarna åt. Jag provade imitationer av danicor och vulgator i olika stadier men utan framgång. Den här sländan var aningen mindre och tunnare så jag gick bet. Däremot hade min bror en fluga i asken som åtminstone inte ratades varje tillfälle en fisk synade den.
Fiskarna tog så försiktigt och var så snabba att spotta ut flugan att vi trots flera kontakter ännu inte landat någon fisk under hela vakfesten. Min bror smög ut på en liten udde och placerade flugan perfekt några meter framför vakringarna en fin öring hade gjort i sekvens. Skulle den ta flugan eller rata den denna gång?
Öringen tog flugan, som tyvärr gick förlorad i ett mothugg som efter timmar av myggbett, flugbyten och ren frustration blev alldeles för kraftigt. Vi gick och lade oss utan en enda fisk landad, trots flera timmars vakande på spegelblankt vatten.
Nästa morgon vaknade vi till strålande sol och helt vindstilla. Det verkar liksom inte kunna bli på annat sätt när det är dags att packa ihop och åka hem. När frukosten var intagen och ryggsäckarna packade intalade vi oss att vi skulle lägga några snabba kast innan vandringen nedför fjället. Resultatet blev detsamma som föregående kväll. Idel flugbyten och inga fiskar landade.
Nästa gång tar vi med grövre tafsmaterial och fler tunna dagsländekläckare. Fast då kommer fisken garanterat vara inställd på något annat. Det är lite det som är tjusningen med flugfiske och dom gånger man lyckas knäcka koden hade inte känts lika belönande annars.
Lämna ett svar